Hur jag slutade drömma och började publicera

golden-gate-bridge-in-san-francisco-725x544

San Francisco 2011

Jag hade just skrivit klart det första utkastet av min tredje roman. Till skillnad från de två första som aldrig kommer att lämna skrivbordslådan tyckte jag att jag åstadkommit något som höll för ge ut.

Tillsammans med en vän hade jag försökt sälja in ett barnboksmanus med illustrationer till amerikanska förlag tidigare och hade ett hum om vad jag borde gör härnäst: Hitta en agent som ville signa mig och mitt outgivna mästerverk.

De största förlagen i USA kan man inte skicka in sitt manus direkt till. De tar bara emot manus inskickade av agenter ( – inte hela sanningen, men vad jag visste just då – ). Agenterna fungerar som obetalda lektörer. Mindre förlag går det ofta bra att skicka direkt till, men man ska alltid kolla på förlagets webbplats.

För barnboksmanuset hade vi valt förlag som inte krävde agent eftersom vi båda tyckte det var slöseri med tid. Mitt romanmanus passade däremot för några av de större förlagen i genren, så det var bara att ge sig ut på agentjakt.

Jag googlade ‘query an agent‘. Listan med tips på hur man formulerar det perfekta följebrevet till en agent var lång. Kloka och erfarna Jane Friedman har en bra genomgång för allting litterär agent i USA för den som är intresserad.

Under sökandet efter agent-info hamnade jag också på några bloggar där agenter offentligt dissade gröna författares följebrev. Det värsta var kommentarerna där författar-wannabes hejade på dissandet som en flock hyenor i hopp om att imponera på agenten.

Men googlandets skyddsänglar var med mig och på mystiska vägar hamnade jag på Joe Konraths A Newbies Guide to Publishing. Det var första gången jag hörde talas om egenutgivning.

Internet hade hänt. Eböcker hade hänt. Amazon hade hänt. Det var en ny värld med nya villkor för författare.

  • Man behövde inte en agent.
  • Man behövde inte ett förlag
  • Man kunde skriva sin bok, publicera den och kamma hem huvuddelen av förtjänsten

Det här slog ner som en bomb i min bokliga världsbild. Allt jag trodde jag kunde om bokbranschen var med ens förlegat och i förändring.

I det ögonblicket slutade jag vänta på att bli godkänd för förlagspublicering och började planera utgivningen av min nästa bok.

Och så har det fortsatt sen dess. Jag ger ut böcker; tryckta och eböcker, på engelska och på svenska. Jag lär mig nya saker genom att prova mig fram.

Den här bloggen är om misstagen, om vad som funkat och om förändringarna i bokbranschen som påverkar möjligheterna att publicera och sälja böcker.

Om du är som jag och inte gillar att vänta, om du föredrar att ha kontroll över ditt skrivande och inte har något emot att jobba häcken av dig på dina egna bokprojekt – hoppas jag att den här bloggen kan vara till nytta eller varnagel.

Men.

Egenutgivning är inte för alla. En del böcker och författare passar bäst för traditionella förlag. Det finns inte den enda rätta vägen, det finns alternativ. Välj det som passar din bok – och dig – bäst.