Omslag till Lasse-Majas besynnerliga äventyr

omslagsbloggpost

Omslaget till en historisk bok får gärna förmedla tid och plats. När jag började fila på omslaget till Lasse-Majas memoarer ville jag ha en bild som tydligt illustrerade en epok men som samtidigt var ny för de flesta. Helst en svensk historisk bild.

Före internet hade den här delen av designarbetet tagit evigheter: Leta bild, hitta vem som innehade bildrättigheterna, kontakta dem, komma överens osv. Nu tog det sammanlagt någon timme. Jag hittade rätt bild nästan genast:

originalFoto: ©Vänerborgs museum: Rullgardinsmålning, Vänerborg 1820-tal, okänd konstnär.

Vänerborgs museum var trevliga att ha att göra med. För en blygsam summa köpte jag rätten att använda fotot till bokprojektet.

Turligt nog var bilden i tillräckligt hög upplösning för tryck (300dpi) och precis så stor att den fungerade för den pocketstorlek jag tänkt.

Men jag ville också ha med Lasse-Maja med på omslaget. En självbiografi som inte visar huvudpersonen känns lite trist.

Det enda samtida som finns i bildväg är ett porträtt från fängelsetiden, som man bör tilläggas. Det är inte så man föreställer sig Lasse-Maja. Bilden skulle inte sätta igång fantasin på det sätt jag ville.

LasseMaja_50

Jag lade med porträttet i slutet av boken istället.

I den här vevan såg jag en löpsedel från 1970-talet om något brottsrelaterat. På den tiden kunde man inte avpixla misstänktas ansikten. Istället lade man ett stort svart block över ögonen och delar av ansiktet. Det ger mycket mer mystik.

Jag fick en idé. Jag ville ha något i stil med en gammaldags löpsedelsbild av Lasse-Maja. Problemet var förstås att under Lasse-Majas brottskarriär hade kameran inte uppfunnits. Annars hade jag kunna mixa ihop något sånt här:

gatubildfotoramjpg

Samtidigt skulle alla historiskt intresserade direkt veta att bilden var fejk och kanske låta bli att köpa boken bara av det skälet.

Tillbaka till ritbordet och rullgardinsmålningen från Vänersborg…

Historiska böcker får gärna vara lite konservativa i utformningen. Eftersom jag inte kunde fylla hela omslaget med målningen valde jag att lägga till min egen illustration av Lasse-Maja för att förstärka självbiografikänslan.

bluelady

En äldre bok kan gärna ha titeln i ett typsnitt som ger associationer till äldre tider, så länge det är lätt att läsa. Själv tyckte jag att en senare utgåva med titeln ‘Den byxlöse äfventyraren’ var klart bättre som titel. Samtidigt var det viktigt att det går fram att detta är en självbiografi. Och det var Bonniers som satte den fyndiga titeln, inte Lars ‘Lasse-Maja’ Molin själv.

Men varför välja när det går att få plats med allt?

coverOL

Första utkastet ovan.

Filade sedan bort den lilla fula vita kanten på figuren före tryck. Grafisk design – ett evigt pillande med detaljer.

Omslag och inlaga klar. Eboksversionen smygsläppt. Marknadsföring och tryck nästa.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *