Att sätta en bok med Booqlas PDF-verktyg – funkar det?

20150804_221353_resizedUPPDATERING 31 oktober 2015: Sedan posten skrevs har Booqla fixat en pålitlig och alldeles utmärkt förhandsgranskning. Precis en sådan jag efterlyste när jag testade.

Jag testade Booqlas online verktyg för att göra en tryckfil i PDF-format.

Under årens lopp har jag provat olika egenutgivningstjänster och hjälpmedel för att tillverka och formge böcker. En del gav mersmak (Hej, epubprogrammet Sigil) andra inte (Aldrig mer, Smashwords atombombsmetod).

I vanliga fall sätter jag mina och andras bokprojekt i programmet InDesign. Men dels hade jag ett litet bokprojekt jag ville få undan snabbt, dels var jag nyfiken på om det verkligen gick att hälla i ett bokmanus i ena ändan och få ut en tryckfärdig PDF i den andra med hjälp av Booqlas verktyg.

Svaret är – med några invändningar – ja.

Det här verktyget är ett bra alternativ om man behöver sätta en bok, men

  • Saknar tid, lust eller fallenhet för att lära sig bokdesign och typografi
  • Saknar tid, lust eller fallenhet för att lära sig det inte helt enkla InDesign
  • Har begränsad budget
  • Har stort kontrollbehov 😉

Booqla är mest känt som företaget där man gör sina egna eböcker. Deras senaste tjänst fyller en funktion som saknats: möjligheten att också ordna en PDF-fil för bokens inlaga så att boken går att trycka. Det finns prismässigt förmånliga tryckpaket genom Booqla, men det går också bra att bara köpa enbart PDF-tjänsten, ladda hem PDF-filen och sen ordna trycket själv.

Skapa först ett gratis konto hos Booqla.

Precis som för Booqlas andra tjänster gäller att man betalar före man kan ladda hem sina filer, men när man betalat engångsavgiften kan man ändra, fixa fel och fortsätta ladda hem nya, bättre versioner hur många gånger man vill tills man är nöjd. Fasta engångspriser är alltid att föredra i egenugivningssammanhang.

Den som tänker göra både eboksfiler och PDF gör klart och laddar hem eboksfilerna först, innan man börjar med tryckinlagans PDF som kräver lite mera pill med texten.

Först importerade jag manuset som var i Words docx-format. Texten separerades i avskiljda kapitel och avsnitt.

Välj bokens storlek, satsyta och typsnitt

Nästa steg var att skapa bokinlagans inställningar under avdelningen POD. Det finns olika alternativ att välja mellan. Även om man inte trycker via Booqla har de flesta tryckerier samma papperstyper att välja mellan. Det är papprets tjocklek + sidantal som avgör hur bred bokens rygg blir. När man sedan ordnar bokens omslag (en egen, separat PDF-fil) måste man veta ryggbredden för att måtten ska stämma.

Jag hade tänkt mig en pocket och valde mjuka pärmar, sidstorlek Pocket och Munkens 90 g krämfärgade (kvalitets)papper. Boken är från 1800-talet så jag valde ett klassiskt äldre typsnitt, CenturyGothic, som passade innehållet. Jag provade att sätta typsnittsgraden till 10 pt (pocketböcker brukar ligga mellan 9-11pt beroende på typsnitt. 12 pt är alldeles för stort). Blir det inte bra kan man minska/öka senare.

Jag valde att lägga pagineringen/sidnumren i ytterkanten.

Sidornas marginaler är förinställda efter den sidstorlek man valt tidigare. Inställningarna såg bra ut men jag ökade innermarginalen med 2 mm, för det värsta jag vet är när man måste bryta isär en pocket för att texten försvunnit in i ryggbindningen. Därmed var bokens storlek och utseende bestämt.

Justera boksidornas utseende

Det här var det mest tidskrävande steget i PDF-tillverkningen. Det finns ett skäl till att jag älskar eböcker: Det finns inga fasta sidor. Texten anpassar sig efter den skärm boken visas på.

När man sätter en bok för tryck däremot måste varje uppslag och varje sida granskas så där inte finns gluggiga rader, underliga avstavningar eller den typografiska styggelsen horungar, dvs att de tre-fyra sista orden i en mening hamnar ensamma högst upp på nästa sida.

Jag laddade hem den första automatiskt tillverkade PDF-versionen till min dator och öppnade den.

Eftersom man var rätt låst i valet av typsnitt och ordens placering på Booqlas förvalda titelsida hade jag tillverkat en svart/vit bild för titelsidan med det lite snoffsigare typsnittet Porcelain och en liten bild på bokens huvudperson. Jag lade bilden på en blank sida i verktyget.

Tips: man kan använda samma knep för titelsidan när man gör eboksfiler för att få lite roligare layout.

Så här blev titelsidan i tryckt skick:

titelsidan

Här är kapitel 1, tryckt och klart:

kap1

Det positiva: Satsytan i boken såg bra ut med tillräckliga marginaler. Textlängden resulterade i 224 sidor, vilket ger en gedigen pocketkänsla. De får inte vara för tunna, tycker jag.

Jag gillade också att varje kapitel började på ny sida. Kapitelrubriken var klassiskt placerad en bit ner på sidan (går att ändra). Jag hade ett par floroner ( *** ) mellan några stycken och de såg ut precis som jag tänkt.

Det negativa: Typsnittet för kapitelrubriker var inget jag skulle valt. Mikael på Booqla sade att det är fler mallar på gång med ett större urval av kapitelrubriktypsnitt. Jag försökte trösta mig med att bara någon promille av alla läsare är typografientusiaster och att det här är en mindre viktig detalj med ringa vikt för världshistorien.

I proffsigt satta böcker börjar nytt stycke alltid med indrag, utom kapitlets första stycke eller nytt stycke efter markerat extra avstånd. Mitt misstag. Jag hade glömt att ta bort Booqlas automatiska indrag i alla första kapitelstycken boken igenom. Det fanns också en del gluggiga rader där långa ord inte avstavats smart. Och horungar, fler än jag ville tänka på.

Nu kommer vi till haken med Booqla-metoden. Det går inte att ändra någonting direkt i PDF:n eftersom det är själva poängen med PDF.

Man måste alltså göra ändringarna där texten ligger i Booqlas verktyg och sedan spara utan att veta hur ändringarna kommer att se ut i PDF-filen. Ladda sen hem den nya PDF-versionen, öppna och se hur ändringen blev.

Jag inser att jag tycker det är meckigt för jag är van vid InDesign där bokinlagan man jobbar med är den PDF:n sedan sparas från. När man ändrar i InDesign ser man resultatet direkt.

Men har man aldrig satt en bok med en sådan typ av layoutprogram är det här inget man kommer att hänga upp sig på. Det är inte så att det är svårt att göra ändringar i Booqla, det tar bara sin tid om man vill ha ett proffsigt och typografiskt felfritt resultat.

Avstavningsändringar

Alla avstavningsprogram är baserade på engelskan och funkar dåligt för svenskans sammansatta ord. Det gör att man ibland får fyra-ordsrader med stora tomma avstånd mellan orden och det stör läsningen. I ordbehandlings- och layoutprogram kan man fixa gluggar manuellt, men eftersom Booqlas texthantering bygger på automatik måste man använda en annan metod.

Det finns en knapp i Booqlas textmeny där man enkelt kan lägga till fler ställen i långa sammansatta ord för att tillåta smartare avstavning för mindre gluggiga rader. En bra sak: Avstavningarna man lägger till gäller sedan hela boken, inte bara det kapitel man just befinner sig i.

Horungeseländet

Horungar i Booqla-sammanhang är lite som att spela Wack-a-mole där man bankar ner en i hålet bara för att se den sticka upp huvudet ur ett annat. Det är en tröst att man bara puttar på texten inom ett kapitel i taget. Man börjar alltså med kapitlets första horunge och tar bort den. Sen tar man hand om nästa. Det som har fixats tidigare i kapitlet påverkas inte av ändringar senare i kapitlet.

Det finns tre sätt att bli av med horungar i Booqla:

  • Öka/minska avståndet före Kapitelrubriken

Genom att lägga till eller ta bort en tom rad flyter texten i kapitlet om. Ibland försvinner horungen, ibland inte. Öka/minska mera. Ibland försvinner horungen, men man kan få nya längre fram i kapitlet.

  • Öka/minska radavståndet

Genom att justera radavståndet med ett par tiondelar kan man lägga till eller ta bort en rad över ett kapitel. Samma problem som med att ändra kapitelrubriksavsåndet: Ibland försvinner horungen, ibland inte. Ibland försvinner horungen men man får nya ett par sidor längre fram.

  • Lägg till/ta bort stycken i texten, dvs en radmatning

Om man gör två ändringar försvinner horungen garanterat. Inget hindrar dock att nya horungar dyker upp senare i kapitlet. Man får eliminera dem efterhand, en efter en.

Efter att svärande ha prövat de båda första metoderna med högst varierande resultat kom jag fram till att metod nummer tre var säkrast.

Jag lade till eller tog bort två radmatningar i stycken just före horungesmeningen. Man kan inte lägga till tomma rader för det ser helt fel ut. Man får antingen dra ihop tre stycken till ett, eller dela upp ett stycke i flera. Ibland räckte det med en ändring, men eftersom man måste göra om hela proceduren ändra-spara-ladda ner ny version-kolla varje gång ville jag vara säker.

Men när man väl har gjort den allra sista ändringen och laddat ner den senaste versionen har man en PDF-fil som vilket tryckeri som helst kan använda. Det är lite magiskt.

Kommer alla sättare att bli arbetslösa på grund av Booqla nu?

Nejdå.

Den som vill ha unik formgivning på sin bok kommer att välja professionella sättare även i fortsättningen. De är inte så dyra som folk tror.

Men för den som tänker sätta sin första bok själv är det här ett utmärkt hjälpmedel.

Litet förlag ♥ liten målgrupp

one_stl

När man pratar om att få bokutgivning att gå med vinst är det viktigt att komma ihåg att olika typer av utgivare har olika förutsättningar och olika omkostnader.

Ett storförlag har anställdas löner, hyra, lagerhållning m m med i beräkningen. En mikroutgivare som jag är å andra sidan lite som ett enmansband som får plats i garderoben.

Större traditionella förlag (dvs sådana som står för alla kostnader när en författares bok ges ut) behöver i runda tal sälja 800-1 000 ex för att få en bok att gå ihop ekonomiskt. Helst ska den försäljningen ske under de första 6 månaderna eftersom rotationen är snabb i boklådornas hyllor.

En mikroutgivare med viss branschkunskap kan ge ut en bok som håller samma produktionskvalitet som storförlagets, men behöver ofta ‘bara’ sälja runt 200 ex för att nå break even.

Det här har intressanta följder:

Samma bok som av ett storförlag bedöms ha för liten målgrupp för att vara affärsmässigt intressant, kan vara ekonomiskt sunt att ge ut för en liten utgivare med låga omkostnader.

När jag som mikroförläggare bedömer om ett bokprojekt håller affärsmässigt är målgruppens storlek en viktig faktor. Så länge det finns 500 potentiellt intresserade köpare för min bok när jag ger ut den och jag vet hur jag enkelt och med låg kostnad kan nå dem (♥ Internet) kan projektet vara värt att genomföra. Jag kommer inte att bli rik, men förmodligen inte heller gå back.

Lite av min affärsidé är att ge ut den typ av böcker tillräckligt många vill läsa men som de större förlagen inte ger ut för att de inte är lönsamma – för dem.

Före jag gav ut min första bok om hur man gör eböcker hade jag rekat. Det fanns grupper online där folk ställde frågor om hur man skapar en ebok, men samtidigt fanns ingen instruktionsbok på svenska. Det var ett enkelt beslut: Det fanns en tillräckligt stor målgrupp. En målgrupp som av utvecklingen utomlands av döma snart skulle växa. Jag hade lärt mig programmera eböcker under ett tidigare bokprojekt. Så jag satte mig ner och skrev boken som saknades.

Hade jag kunnat sälja in den till ett förlag? Kanske. Men det hade tagit upp till ett halvår att ens få reda på om det fanns förlagsintresse. Om någon sedan velat ge ut den så hade det tagit ytterligare 1 år innan den fanns ute att köpa. Plus att jag hade varit förlagsutgiven tidigare och visste just hur liten del av vinsten royaltyn faktiskt är för förlagsutgivna författare.

Eftersom det rörde sig om en faktabok som folk generellt är beredda att betala lite mer för valde jag att ge ut tryckvarianten som POD (tryck vid beställning) via Publit, trots att det ger mindre marginal per ex. Beslutet berodde på att jag var osäker på hur många tryckta ex som skulle gå åt för en bok om eböcker. Sen bodde jag utomlands och hade svårt att rodda distributionen effektivt. POD löste problemet. Bara så många böcker som säljs trycks.

Min första bok på svenska nådde break even efter 3 månader därför att boken fyllde ett behov som andra förlag missat. Försäljning och lån som skedde utan någon som helst marknadsföring.

Om du är en hängslen&bälte-person som vill minimera risken att gå back ekonomiskt på ditt bokäventyr:

– Ta reda på om det finns en tillräckligt stor målgrupp för boken före du publicerar den

– Leta upp målgruppen och lär känna dem om du inte redan är en av dem: Vad gillar de? Vilken bok saknar de? Vid vilka vattenhål häckar de och när? När det blir dags att marknadsföra vet du var.

– Fundera på vilken typ av försäljning som passar boken och dig bäst, POD eller tryckt upplaga med olika distributions- och fraktalternativ. Eller kanske en kombination av båda?

Att ett stort förlag inte vill ge ut en bok betyder inte alltid att det inte finns en tillräckligt stor målgrupp för den. Allting är relativt. En mindre målgrupp kan passa ett litet förlag förträffligt.

Uppdrag: Bokomslag till Frankenstein

frankie_banner

De här posterna är för dig som är intresserad av bokomslag. Tankegångar och skisser kring hur bokomslag blir till i min verkstad. Hoppas de kan vara till nytta

April 2015. Mikael Norrman på Booqla kontaktade mig för att formge omslaget till Frankenstein.

Bakgrund: När det börjar bli dags att trycka behöver man en PDF-fil. Boktjänstföretagen Booqla har utvecklat en tjänst där kunden själv gör tryckoriginal i PDF-format efter mallar. Man väljer bokstorlek och typsnitt. Marginaler och paginering är förinställt, men kan justeras. Manusets text hälls så att säga in i mallen man valt och det blir så många sidor som behövs. Det går sedan att beställa tryck i mindre eller större upplagor eller ta PDF-filen någon annanstans.

Men Booqla är känt för eböcker, inte tryck. De behövde en bok som provexempel för att sälja in tjänsten. De hade valt Frankenstein på engelska (upphovsrätten har löpt ut och vem som helst kan ge ut boken) och hade gjort inlagan med sin makalösa manick. Nu behövde de ett omslag.

Förarbete: Googlade Frankenstein i alla möjliga visuella former. Skissade. Boken skulle tryckas i storpocketformat och jag tänkte yngre målgrupp / stark grafisk illustration / skräckinspirerat typsnitt.

Version 1: Tog fram det japanska bläcket och penseln. Lade sedan till mer svart bakgrund i datorn.

frankie_sv  frankie_CMYK

Som avslutning testade jag ett par olika varianter av typsnitt. Så här blev det första utkastet:

Karloffweb

Jag var inte helt nöjd, så jag skickade bilden till min kloke bror.

”För mycket Karloff” sade han.

Bror hade rätt. Det här hade man sett förut. Tillbaka till ritbordet.

Version 2: Jag läste på om romanens innehåll och gick ifrån filmens svart/vita uttryck. Boken handlar i korthet om hur Doktor Frankenstein skapar varelsen och sedan blir förskräckt och försöker fly från sin skapelse. Varelsen/monstret å sin sida vill bli erkänd och älskad, men alla skyr honom. Frankensteins monster är ensam i världen. Den omgivande naturen är hård och utan misskund.

Nytt målgruppstänkande: klassikerläsare och studenter / stramt bildspråk / klassiskt typsnitt. Ett omslag som mera visar på innehållet än populäruppfattningen av Frankensteins monster.

Jag ville se monstret ensamt i ett tydligt landskap. Skissar kala kullar.

horizon

Blir inspirerad av landskapsmålare från 1930-talet som förenklade marken till mjuka former. Från det är steget till Art Deco inte långt:

1FrankieWebb

Det nya omslaget har inga Karloff-vibbar alls. Kloke bror godkänner illustrationen.

Kunden gillar omslaget. Alltid lika härlig känsla.

Och så här blev den tryckta boken. Matt omslag, storpocketformat, ca 220 sidor.

frankie_trycktWEBB

Obs! Lägg märke till vilken skillnad det är när bilden visas på en upplyst skärm och i det tryckta formatet. Det är samma färgnyanser. Tryckt upplevs alltid som mörkare. Det är viktigt när man gör omslag att känna till att mörka nyanser som ser bra ut på skärmen kan behöva ljusas upp en hel del för att inte den tryckta versionen ska bli alldeles för mörk.

Ofta behöver man göra både en och två versioner innan man hittar fram.

Jag tycker för det mesta att min första version inte håller. Det beror nästan alltid på att den liknar något jag sugit upp tidigare. Men jag verkar behöva få idé nummer 1 ur systemet innan jag kommer vidare.

En av mina lärare brukade säga:
Välj idé nummer 4, för den har ingen annan tänkt på

Det är ett av de bästa råd jag fått.

Nästa projekt: Lasse-Majas besynnerliga äventyr

FB-Banner1

Jag höll på med research om det tidiga 1800-talet för ett annat senare projekt när jag snubblade över Lasse-Majas memoarer för ett par månader sedan. Tjuven i kvinnokläder, originalet bakom den numera mer kända barndeckarduon och en fascinerande person.

Lasse-Maja spelade kvinna och lämnade en strid ström av bestulna fästmän efter sig. Han gjorde inbrott och länsade fickor. Han stal hästar. Han jagades av polis och arga bybor.

På sin ålders höst ångrade han ingenting. Efter att ha blivit benådad från fängelset efter nästan 30 år for han land och rike kring och berättade skrönor om sitt liv på scen. Han blev så omtyckt att folket i trakten där han slagit sig ner att de ville göra honom till riksdagsman.

Under fängelsetiden gav han ut sina memoarer. Boken blev Sveriges första bästsäljare. Den gavs ut i otaliga upplagor och skillingtryck.

Det var synd att Lasse-Maja höll på att glömmas bort.

Det borde finnas en liten men stadig grupp läsare för den här boken, tänkte jag. Historiskt intresserade, brottsintresserade, memoarläsare och transor.

Boken jag läste var en faksimilupplaga, kopierad från en förlaga från 1800-talet. Den var inte lätt att läsa. Texten var en enda tjock massa. Det var så onödigt. Det var ju en underhållande historia. Boken ger en bild av ett svunnet Sverige berättat av en färgstark och allt annat än slätstruken individ.

Någon skulle kunna ge texten en typografisk ansiktslyftning. Någon kunde göra ett nytt snyggt omslag. Någon borde göra en kulturinsats.

Upphovsmannen var sedan länge avsomnad och texten var fri att använda.

Och så hamnade Lasse-Majas besynnerliga äventyr på min utgivningslista.

  • Läs mer om bokens sättning här.

Hur jag slutade drömma och började publicera

golden-gate-bridge-in-san-francisco-725x544

San Francisco 2011

Jag hade just skrivit klart det första utkastet av min tredje roman. Till skillnad från de två första som aldrig kommer att lämna skrivbordslådan tyckte jag att jag åstadkommit något som höll för ge ut.

Tillsammans med en vän hade jag försökt sälja in ett barnboksmanus med illustrationer till amerikanska förlag tidigare och hade ett hum om vad jag borde gör härnäst: Hitta en agent som ville signa mig och mitt outgivna mästerverk.

De största förlagen i USA kan man inte skicka in sitt manus direkt till. De tar bara emot manus inskickade av agenter ( – inte hela sanningen, men vad jag visste just då – ). Agenterna fungerar som obetalda lektörer. Mindre förlag går det ofta bra att skicka direkt till, men man ska alltid kolla på förlagets webbplats.

För barnboksmanuset hade vi valt förlag som inte krävde agent eftersom vi båda tyckte det var slöseri med tid. Mitt romanmanus passade däremot för några av de större förlagen i genren, så det var bara att ge sig ut på agentjakt.

Jag googlade ‘query an agent‘. Listan med tips på hur man formulerar det perfekta följebrevet till en agent var lång. Kloka och erfarna Jane Friedman har en bra genomgång för allting litterär agent i USA för den som är intresserad.

Under sökandet efter agent-info hamnade jag också på några bloggar där agenter offentligt dissade gröna författares följebrev. Det värsta var kommentarerna där författar-wannabes hejade på dissandet som en flock hyenor i hopp om att imponera på agenten.

Men googlandets skyddsänglar var med mig och på mystiska vägar hamnade jag på Joe Konraths A Newbies Guide to Publishing. Det var första gången jag hörde talas om egenutgivning.

Internet hade hänt. Eböcker hade hänt. Amazon hade hänt. Det var en ny värld med nya villkor för författare.

  • Man behövde inte en agent.
  • Man behövde inte ett förlag
  • Man kunde skriva sin bok, publicera den och kamma hem huvuddelen av förtjänsten

Det här slog ner som en bomb i min bokliga världsbild. Allt jag trodde jag kunde om bokbranschen var med ens förlegat och i förändring.

I det ögonblicket slutade jag vänta på att bli godkänd för förlagspublicering och började planera utgivningen av min nästa bok.

Och så har det fortsatt sen dess. Jag ger ut böcker; tryckta och eböcker, på engelska och på svenska. Jag lär mig nya saker genom att prova mig fram.

Den här bloggen är om misstagen, om vad som funkat och om förändringarna i bokbranschen som påverkar möjligheterna att publicera och sälja böcker.

Om du är som jag och inte gillar att vänta, om du föredrar att ha kontroll över ditt skrivande och inte har något emot att jobba häcken av dig på dina egna bokprojekt – hoppas jag att den här bloggen kan vara till nytta eller varnagel.

Men.

Egenutgivning är inte för alla. En del böcker och författare passar bäst för traditionella förlag. Det finns inte den enda rätta vägen, det finns alternativ. Välj det som passar din bok – och dig – bäst.